birdsandcats

Vi hade pratat om hur min fästman ville få reda på att han skulle bli pappa tidigare. Vi kom överens om att det inte skulle ske över telefon i alla fall. Men just dagen då jag fick reda på det (4+0) så skulle han jobba sent. Så att gå så många timmar utan att säga någonting gjorde att jag nästintill klättrade på väggarna här hemma. Men tillslut kom han hem. Jag sade ingenting - men han började le och blev tårögd och sade "är du gravid?" Jag fick knappt ur mig orden, men han sade det så lugnt och hade en så mjuk och självsäker ton så allt jag undrat över i min ensamhet under dagen var bara 'poff väck'. Jag visade honom den lilla samling vi fått ihop som jag hade lagt på sängen tillsammans med testet. Sedan var det bara en lugn kväll med tända ljus där vi låg och fantiserade om den lilla skatten vi tillsammans skulle få uppleva. Vi viskade nästan - en kväll utav hopp, kärlek och förväntningar.