Everything is a routine, when the routine is everything.
Det är svårt att veta vad man vill minnas i framtiden, eller vad vårt barn vill läsa om sig själv när den är stor nog. Idag är det vecka 38 (37+3). Jag klämde just på foten som stack ut lite till höger om naveln. Undra vem du är. Undra när du kommer ut. Om du kommer vara lika lugn som du varit i magen eller om du är ett yrväder som inte har något behov av sömn.
Vi längtar otåligt efter dig, jag och din pappa. Han ringer och kollar hur vi mår och vill gärna vara hemma med oss. Eller "dig och magen" som han så gulligt säger det.
Han går i lugn takt när jag behöver det, han går fort när jag vill det, igår tog han med mig ut till bilen för att låta mig sitta i AC:n för att jag var så varm.
Vi tittar mest på tv-serier numera, och träffar din mormor & morfar en gång i veckan. Vi lagar mat, städar, tvättar, går på promenad, badar badkar, smörjer in magen, masserar mina fötter... Lite så. Här är en bild från alldeles nyss.
Och en från i Lördags.
