Today was supposed to be the so called day, but we still have time.

Den stora dagen vi väntat på sedan 4 Oktober, dagen då det visade sig att jag var gravid, är här. Dock är det ännu ingen bebis utanför min kropp. Jag har idag kokats i lägenheten - tack och lov att bejb kom hem lite tidigare och tog med mig och storhandlade på Lidl. Där är det i alla fall svalt. Mitt humör har varit piss, jag har varit jätte grinig men det är inget som rubbar min super-hero till sambo. Han fortsätter hjälpa mig och fäller inga onödiga kommentarer. När jag sedan ber om ursäkt lika fort som jag brusar upp, och förklarar att det är varmt och jobbigt så ler han som bara han kan och säger "jag förstår det älskling, det är ingen fara" och lägger handen i min svank och pussar mig i pannan.
 
Ja. Super-hero är nog bara förnamnet. Jag älskar honom, och han hjälper mig vara stark när jag är svag. Nu dammsuger han tex. innan min vän Julklapp kommer hit på besök. Tidigare försökte han leta pluppen till mitt Swarowski örhänge som jag tappade tidigare idag. Vi hittade det tillslut - konstigt nog i tröjan på Lidl. Trots att jag bytt om sedan jag tappat den. Oh well.
 
Igår lyckades vi beta av en halv mil på kvällspromenaden. Inte för att vi gick så fort men jag fick inte ett dugg ont utav det. Inga sådana där såkallade värkar heller. Man ska inte tro på alla forum man läser på internet. Bejbin kommer när den är klar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0