Hell yes!

Jag måste bara få med att idag på lunchen så var det ett litet Twilight-scenario där man riktigt kände barnets alla delar och det kändes som att den var på väg ut på vänster sida om naveln. Jag vet att det inte är så det fungerar, men darling skrattade ljuvt och frågade "går det bra för er?"

Varje dag blir vi närmare tre. Förväntningarna, förhoppningarna, orosmolnen som vi som föräldrar bär på kommer allt närmre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0