birdsandcats

Förlossningberättelse Part II

... Vi parkerar precis utanför Södertälje Sjukhus - och tydligen måste man betala för att stå där men det var inget vi just i den stunden funderade över.

För det första hade bilresan tagit en stund - och jag misstolkade gps:en (jag trodde den räknade minuter tills vi var framme; men den räknade minuter som vi hade åkt). För det andra så skulle vi ha med oss all vår packning upp. Från fönstret på BB avdelningen ropade dem "Är det ni som är från Vallentuna?!" - så här i efterhand så kan jag nog konstatera att dem hade varit oroliga att vi hade behövt föda i bilen (Inte kunde väl dom veta att vi bara behövde göra frallor i ugnen innan vi drog)

Min mamma var nästintill arg på oss angående frallorna - "MEN ÅK IN DÅ! VAD HÅLLER NI PÅ MED?" Lite smått orolig över hur coola vi var; eller i alla fall jag. Bejb gjorde bara det han blev tillsagd att göra - det som stått på listan på kylskåpet i ca. tre månader.

Vi kliver in på avdelningen med alla våra väskor och personal rummet var precis bredvid vårat rum och hissen - jag inser ju hur det hela måste ha sett ut därifrån. Höggravid brud med ljusgrå mjukisar, knallrosa espadrillos och huuuur mycket packning som helst. Vi fick trycka in det i hörnet i förlossningsrummet - och då hade vi ändå lämnat hälften nere i bilen i fall att vi skulle behöva åka hem.

Jag hoppar upp på britsen - en supertrött barnmorska som glömde ordet registreringsskylt vid två tillfällen kollade hur öppen jag var - 4-5cm sade hon. Jag hade enligt henne kämpat på bra hemma.

Därefter fick jag ett bälte som mätte värkar och bebis hjärtljud, och hon undrade om jag gått profylaxkurs eftersom jag andades så bra. Jag svarade att jag hade läst en avhandling om varför profylax fungerar men jag hade skippat kursen. Andas kan jag utan att betala 2000kr.

Jag valde att ta lavemang, men mest för att barnmorskan föreslog det.

Vid 8 cm så kräktes jag - och då visste jag att det skulle vara dem värsta 2 cm kvar enligt alla böcker, då tog jag lustgas - bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv! Jag sade saker i stil med "Bejb det är så synd om dig, vi båda åkte hit med samma förutsättningar för att hämta hem vår bebis men du får stå där och skittråkigt medans jag är på fest typ!" han sade att det inte var någon fara och att han var glad att jag kämde så. han masserade under hela den här tiden min svank - han var toppen, jag kunde se honom i spegeln ovanför handfatet i vårat rum när jag stod på knä på britsen.

Jag valde även att ta akupunktur och kvaddlar. Det är verkligen inget jag ångrar. Det var toppen mot smärtan.

Barnmorskan tog hål på hinnan så att vattnet gick, och det sattes en pryl på toppen av bebisens huvud för att kolla hur han mådde. Den ramlade vid ett tillfälle av så man inte hörde honom i högtalaren och jag tvingade bejb att skynda hit en barnmorska så att hon kunde konstatera att bebin hade hår som gjort att prylen lossnade. All was good in preggo world.


När det väl var dags att krysta så tog det bara 17 min så var han ute. Så perfekt. Jag sade en tid efter att det kändes som att jag var en nylonstrumpa mellan två vassa stenar. Min far tyckte att jag romantiserade det hela med poesi. Jag minns inte smärtan idag, men jag minns jämförelsen.

Det är det häftigaste jag gjort - han ändrade allt med buller och bång, med handen på hjärtat så jag har aldrig någonsin varit lyckligare! Jag får vakna som hans mamma varje morgon och det är den bästa gåvan I could possibly imagine - dessutom att få dela detta med mim sambo är hur härligt som helst! Ja livet med barn är verkligen allt! ♡